Han anses med rätta vara landets främste schackjournalist, verksam som krönikör måndagar och onsdagar i Sydsvenskan. Han är också redaktör för SSKK:s högklassiga organ Korrschack. Under åren 2004-2008 satte han ribban högt då han förtjänstfullt redigerade Tidskrift för Schack. Han överlät Schacknytt till dess tidskriftsförening sommaren 1990 och sedermera somnade tidskriften in sedan sista numret (nr 7-8/2005) utgivits 2007. Hans skötebarn nr 1 sedan flera år är bloggen INTE BARA SCHACK som uppdateras dagligen och till 98 % innehåller synnerligen läsvärt schackmaterial. 

Namn: Lars Grahn, född 5 september 1948 i Malmö.   
Yrke: Skribent.
Nuvarande bostadsort: Malmö i en bostadsrättsförening där Stellan Brynell är revisor.
Klubb: Limhamns SK, där Stellan Brynell är ordförande.
När började du spela schack och vem lärde dig? En av mina bröder visade mig grundreglerna när jag var åtta år. Efter familjemästerskap och ett par februarilovsturneringar fick jag en stencilerad inbjudan till ett junior-DM 1961 på Malmö SS klubblokal. Det gick rätt bra. Enligt Sydsvenska Dagbladet spelade jag för Limhamns SK, enligt tidningen Arbetet för Malmö SS. I själva verket var jag klubblös. Efter JDM fick jag en klubbnål av Harry Arnek, MSS, medan Sven Klerstam, LSK, gav mig ett medlemskort. Utan att riktigt hänga med i svängarna var jag medlem i Limhamns SK.
                                                                                                                                                  Foto: Calle Erlandsson

Vilket är ditt mest minnesvärda parti? Den gången jag svindlade IM Stefan Witkowski. Det var i en IM-turnering i Slupsk 1978. Önskar jag kunde vara lika skrupelfri vid brädet nuförtiden. (Se även sid 157-158 i TfS nr 3 2004 /CE)

Vilket är ditt bästa parti? Länge trodde jag att jag hade spelat ett briljant allsvenskt parti mot Ove Alfredsson, SS Manhem, och det var nån gång på 1970-talet. Det publicerades i olika tidningsspalter riket runt med rosande kommentarer. För några år sedan visade jag partiet för Fritz och det var inte särskilt upplyftande. Men de två av mina partier som jag publicerade i mitt avskedsnummer av TfS är jag mycket nöjd med. (Se sid 60-61 i TfS nr 4 2008 /CE). Jag ställde för övrigt samma fråga till Robert Hübner (Schacknytt 1973) och hans artikel inleddes så här: ”När jag ombads av Lars Grahn att lämna ett bidrag till Schacknytt under rubriken 'Mitt bästa parti' blev jag först glatt överraskad över uppgiftens lätthet. Jag tänkte nämligen så här: det bästa partiet är liktydigt med det felfriaste partiet – och det gjorde jag den gången jag hade svart och motståndaren inte kom!” (Jo, sedan bjöd han på sitt parti mot Kuprejtjik från Sombor 1970.)
Vilken är din mest smärtsamma förlust? Det finns inte någon anledning att försöka rucka på min förträngningsmekanism.
Vilken schackspelare har du mest inspirerats av? Bent Larsen, som skribent men även som schackspelare.

Vilka är de tre bästa schackböckerna du läst? Min först införskaffade schackbok ska väl vara med bland de tre: Capablancas lärobok i schack, Bent Larsens 50 udvalgte partier 1948–69 förstås, och med tanke på att jag hemskt gärna vill bli av med restupplagan: När Bent mötte Boris och sista dansen med Lizzie (snart på engelska med utvidgat innehåll).
Vilket är det parti som du mest inspirerats av? Partiet Vladimirov–Doda, Leningrad 1967, fick mig att under många år spela fyrbondevarianten i Kungsindiskt.
Rangordna de tre bästa schackspelarna genom tiderna? Carlsen, Fischer och Kasparov för att ta dem i alfabetisk ordning.

Vilken är din favoritöppning som vit? I arbetarkvarteret där jag växte upp abonnerade man på socialdemokratiska Arbetet. När jag hade lämnat nybörjarstadiet och började intressera mig för spelöppningar publicerades en schackkrönika i Arbetet 1957 eller 1958 med ett VM-parti mellan Smyslov och Botvinnik. Öppningsdraget var 1.d4. Det blev då mitt öppningsdrag och har så förblivit. Mitt liv kunde kanske ha tagit en annan riktning om det varit ett parti med 1.e4 den gången. Vem vet, det kunde ha blivit Kungsgambit i stället för klassisk Damgambit.
Vilken är din favoritöppning som svart? Philidor var länge min favoritöppning efter att ha läst en klassisk artikel av Bent Larsen i Skakbladet med rubriken: ”Måske kan man alligevel spille Philidor”. Jag tröttnade på Philidor när inte en enda motståndare gick in i mina djupa förberedelser. Nu irrar jag kring bland öppningar utan sting.
Vilka är dina styrkor som schackspelare? Önskar att jag hade någon kvar; merparten försvann vid sekelskiftet. Hittelön utlovas.
Vilka är dina svagheter som schackspelare? Den listan uppdateras ständigt.

Ditt tips till en spelare som vill bli bättre? Dags för en reklampaus. Köp min bok och gå igenom Peter Heine Nielsens partikommentarer omsorgsfullt. När Magnus Carlsen spelade slutet Sicilianskt mot Radoslaw Wojtaszek i Tromsø-OS var det efter att ha läst boken i fråga. Gör som världsmästaren – låt dig inspireras av När Bent mötte Boris och sista dansen med Lizzie.
Vilken betänketid föredrar du? 90 minuter för 40 drag plus 30 minuter extra för resten av partiet med 30 sekunders tillägg efter varje drag.
Vilken schackregel borde ändras? Den regel som säger att man är veteran redan vid femtio. Vishy Anand veteran om bara fyra år – löjligt.

Vilken är din favoritmat? Även den listan uppdateras ständigt. Min favoritrestaurang för tillfället: Restaurant Pluto i Köpenhamn. Mitt livs största restaurangupplevelse: Noma, då världsetta.
Vilken är din favoritdryck? Det beror på vad som ligger på tallriken.
Vilken är din favoritfärg? MFF-blå med dragning åt himmelsblått.
Vilken är din favoritmusik? Där hänvisar jag till min jukebox på bloggen (långt nere i den oumbärliga högerspalten).
Vilken är din favoritfilm? Jag plockar ett par ur högen, filmer som jag har sett flera gånger: Fellini: Amarcord och The Commitments.
Vilken är din favoritskådespelare? Jag har en större inramad affisch med Groucho Marx.
Vilken är din favoritskådespelerska? Margaret Dumont, när jag är på det humöret.
Vilken är din favoritförfattare? Det valet beror på mitt stämningsläge. På sistone har jag bland annat läst Om skönhet och Vita tänder av Zadie Smith. Underbara romaner. Värme, humor. Min första verkligt stora läsupplevelse i ungdomen: John Steinbeck: Riddarna kring Dannys bord. Värme, humor.

Vilken är din favoritkonstnär? Vännen Ingemar Johansson introducerade Marcel Duchamp för mig. En uppenbarelse. När jag inspirerad av Duchamps With Hidden Noises lämnade in mitt verk ”Arensbergs hemlighet” till Skånes konstförenings höstsalong för ett tiotal är sedan blev det refuserat. Duchamp och hans gode vän Walter Arensberg var tydligen de enda som visste vilket föremål som dolde sig i det nystan som placerats mellan två mässingsplattor i ”With Hidden Noises”. Jag kan berätta mer om mitt verk en annan gång. Ingemar tröstade mig och menade att juryn var ignorant. Han uppskattade mitt verk och det var det viktigaste.
Vilken person beundrar du mest? Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag ser Bosse Larsson göra den första symboliska avsparken på Malmö nya Stadion.
Vad är det bästa med att spela schack? Det är ett oupphörligt äventyr och det ger möjlighet att träffa intressanta människor.
Vem blir nästa världsmästare i schack? Min profetia från bloggen: Wei Yi detroniserar Magnus Carlsen om elva år.

Vi tackar Lars för spännande intervjusvar och önskar honom välkommen till kommentatorsrummet i CellaVision Chess Cup.
Calle Erlandsson

Tidigare intervjuer:
GM Jacob Aagaard    GM Jonny Hector    Carl Fredrik Johansson    GM Stellan Brynell    GM Jens Kristiansen   
GM Pia Cramling    Johan Sigeman    Lars-Henrik Bech Hansen    GM Carsten Høi   GM Ralf Åkesson
IM Jesper Hall   IM Axel Smith