|
|
|
|
|
| Katastrof, Kanon och Kalas i lá Holm |
| den 25 maj 2009 |
Som bekant för denna schacksidas enorma läsarkrets avgjordes Deltalift Open under den gångna helgen. Glasriket var representerade av Perra, Pate (ett i dagarna flitigt debatterat smeknamn), Angie samt de mindre blodsbundna schackbröderna Emil referatören och Anton. Förväntningarna var kolossalt höga då samtliga spelares formkurvor pekat åt riktningar som för tankarna till Gud.
Efter första dagens spel bestående av 3 stycken 1-timmarspartier verkade det som att formen var mustigast hos Emil som var en av totalt 7 spelare i det 104 man starka startfältet med 3/3. Till alla skeptikers försvar ska dock påpekas att en lyckosam lottning hjälpt till en del. Patrick och Anton låg på sunda 2/3 där den förstnämnde i en vunnen ställning gick på en försmädlig nit i första partiet mot en överlycklig 1700-spelare. Den sistnämnde tappade sin poäng i andra rondens derby Emil vs. Anton, ett parti som mycket väl kan gå till historien som ett av de ömsesidigt sämsta i mannaminne. Både Percy och Angelina inledde med 1.5/2 men åkte på däng i tredje och stod därmed på 50 % efter dag 1.
Efter en god natts sömn (trots ett eventuellt gastbesök för Emil och Anton) väntade rond 4 där tidsförutsättningarna ändrats å det grövsta. Nu gällde 40 drag på 2 timmar + 30 minuter. Efter inledningsrondernas dumdristiga poängplockande fick undertecknad möta GM Stellan Brynell, 2581. Det gick bra till en början och efter tiotalet drag hade vi nått en för mig totalt okänd teoriställning. När jag sedan kraftfullt vägrade inse att rockad ofta är en bra grej förlorade jag kvickt trots ett ganska patetiskt ruffelförsök. Patrick spädde på SK Bara Bönders Glasrikarångest genom att besegra lagledare Gert Lyngsjö i en dubiös Leningsgradare. Anton imponerade världen med ett damoffer mot Mattias Ådahl, 2157 som tack vare aktivt spel och en otäck fribonde inkasserade en fin poäng. Perra fick nöja sig med remi efter att framgångsrikt krånglat till en sämre ställning mot Hans Frisk, 1963. Angelina hade otur med lottningen och fick möta schackromantikern Gregor Reid, 2212 där ett öppningsmisstag kostade marängsvisch.
I ronden som traditionellt sett följer rond 4 satte Emil bort en pjäs som blev till 2 bönder och en otroligt kompensationslös ställning. Efter på tok för många drags krånglande insågs slagets allmänt pissiga karaktär och ytterligare en förlust införskaffades ödmjukt och utan aggressiva känslor. Patrick offrade lovande en pjäs mot sin unga norska motståndare men följde inte upp på bästa sätt vilket bara resulterade i ett hopplöst materiellt underläge och blaha. Anton fortsatte imponera och klarade utan större svårigheter remi mot kluriga Magnus Lindhe, 2161. Percy ledde länge med bonde men stod förmodligen sämre i ett franskt slutspel. Efter en mustig klurighet kunde han offra sig till ett teoretiskt remislutspel vilket han också höll med styrka. Angelina vann ganska komfortabelt i en kungsindier där hon på psykopatiskt vis vägrade släppa pressen förrän protokollen signerats till hennes fördel. Efter två dagar och 2 återstående ronder låg landet som följer: Anton hade erövrat 3,5/5, Emil och Patrick 3, Percy och Angelina 2,5.
Den sjätte ronden kommer inte att bli ihågkommen i evighet för det tappra glasrikargänget. Anton förlorade efter att inte lyckats ha försvara en sönderoffrad kungsställning, Patrick förblir välpreppad mot 1. e4 och sundade ut i en händelselös men utspelad remi till skillnad från Emil som kom snett i sin favoriserade Stauntongambit och trots stundande bondeunderläge blev benådad med en halva. Percy hade i det närmaste sjuklig otur i en absurd ställning med torn över. Efter ett par otäcka schackar och idogt undvikande av remi uppstod ett förlorat slutspel. Fy fan. Angelina mötte polaren och tillika den stora turneringsskrällaren Louise Segerfelt, 1520. Efter att ha fått en liten slutspelsfördel satte hon sedan bort en bonde och remin förhandlades fram på diplomatisk väg. Denna trista rond innebar att ingen av glasrikarna längre kunde blanda sig i den absoluta toppstriden, men sluta för guds skull inte läsa för det ty i sista ronden vankades det mustigheter.
Patrick visade klass i en Trompa och partiet var efter ett temporärt kvalleoffer som kostade schackkärring över efter bara 15 drag. Percy var efter senaste rondernas tristigheter schackligt desillusionerad och tog en snabbremi mot Louise. Emil kom bra i en något mystisk kungsindier och kunde efter ett behjälpligt motståndardrag omsätta ett kungsangrepp till pjäsvinst och en hel tjottabalong. Anton hittade tillbaka till sitt magnifika spel och kunde övermanna ytterligare en bra motståndare (2088) efter skickligt utmanövrerande i ett tornslutspel. Angelina var svart i en sicillianare och stod först bra, sedan dåligt bara för att följa upp det hela med att stå bra igen. Till sist slog hennes angrepp igenom och mosiga ståndaren sträckte vapen och förklarade mötet avslutat. 3,5/4 möjliga poäng i slutronden är ju alltid oerhört roligt, naturligtvis.
Sammanfattningsvis slutade Emil (17), Anton (23) och Patrick (26) på 4,5/7 och en delad tolfteplats. Angelina (40) tog 4 och Percy (66) 3,5. Ett bra resultat främst för Anton som med kanske hårdast snittmotstånd hade en prestationsranking på 2229 och gick +50 i ranking. Godkänt för Emil, Patrick och Angelina som ungefär motsvarade sina rankingtal. Oturskråkan Percy ”jävla schack” Fransson hade säkert hoppats på en godare poängskörd och bättre turnering men det kommer, så sant som att jag under ett par timmar under lördagsaftonen blev Percys son.
Turneringen vanns delat av Agrest och Ahlander som endast tappade en halva mot varandra. Ytterligare information, nästan alla partier och kunskap finnes på http://deltaliftopen.deltalift.se/. Vi tackar arrangörerna för en gemytlig och välorganiserad turnering och hoppas, tror och en räkmacka på återseende.
Med grillchips på tangentbordet: Emil
|
|
|
|
|
|
