|
|
|
|
|
| Växjöspelen - I huvudet på två märkliga män |
| den 17 juni 2008 |
I helgen spelades naturligtvis växjöspelen och därmed är det alltså midsommar på fredag. En gyllene regel som vi alla känner till. Emil som sämst rankad i den absolut bästa gruppen spelade i första ronden vit mot en av de vassare i Sveriges ungdomselit, Lukas Wickström 2255
Emil knackade på sedvanligt med den allmänt osunda trompowskivarianten och som jag misstänkte så var snart bondeförlusten ett faktum. Trots detta står antagligen vit helt okej men psykologiskt sett hade Emil fått en rejäl fläskläpp på både armar och ben. Men detta hindrade naturligtvis inte vår nyligen 2177 att sakteliga förbättra sin position tills fullständig utjämning och remi var den enda vettiga utgången. Möjligen hade Emil ett fantastiskt drag i Df6 där h6 bonden inte går att hålla. Första halvan till Emil, oerhört starkt!
Anton spelade mot den 1751 rankade Fredrik Qwarfort. Far till allas våran mysegris Beng Qwarfort och en mäktig motståndare att sätta tänderna i.
Anton som är något utav en person utan någon som helst schacklig personlighet hade upptäckt att hans idol Emil Lindahl spelar Kungsindiskt och beslutade således att spela denna själv. Här kommer en härlig analys av partier, den som inte pallar kan naturligtvis avböja läsning
1.d4, d6
Ett försök att lurigt tillåta 2.e4 och en pircare. Nackdelen med d6 gentemot Sf6 är att svart inte har möjlighet att spela Grünfeld men eftersom det är en öppning som jag aldrig hört talas om verkar den nackdelen snarare vara en fördel. För övrigt slipper man möta den osunda trompowski om nu inte vit vill spela den ännu sämre pseudo-trompowski med 2.Lg5. Ett riktigt skitdrag
2.c4, Sf6
3.Sc3, g6
4.e4, Lg7
5.Sf3, 0-0
6.Le2, e5
Med 6.Le2 har vi efter lite dragomkastningar kommit in i den klassiska varianten. Vanligtvis rockerar vit här och svart följer upp med Sc6 då vit kan spela fram d5 med tempo och svart hoppar med springaren till e7. Här kan vit spela den variant som fått bland annat självaste Kasparov att överge kungindiskt. 9.b4, Sh5 10.Te1 varpå 10.Sf4 är poänglöst då vit bara går till f1 med löparen och svart står med en springare på en god ruta men som kan bli avbytt närsom. 10.f5 är bättre men denna variant sätter ändå svarts kungsindiska försvar på svåra prov
7.d5, a5
Men Fredrik som med all sannolikhet har studerat varenda variant i denna öppning spelade 7.d5 Petrosians system med idén att neutralisera svarts plan innan han ens tänkt på den själv. Ett oerhört fläskigt profylaktiskt drag som jag inte har sett innan. Måhända inte så konstigt eftersom jag aldrig spelat kungsindiskt. Efter en god funderare kom jag fram till att 7.a5 måste vara det bästa då 7.d5 egentligen bara förhindrar 7.Se8 på grund av 8.Lg5. 7.a5 visade sig vara huvudvarianten. Enda gången i min schackliga karriär jag har haft rätt efter att min öppningskunskap fallerat. Fantastiskt!
8.Lg5, h6
9.Le3?!, Sg4
9.Le3 är ett litet ringa misstag av den enkla anledningen att vit inte får stå kvar på e3. Vanligtvis spelas här Lh4 vilket är tämligen logiskt om man nu spelar 8.Lg5. Tanken med att dra sig tillbaka till e3 torde vara att 8.h6 är en försvagning men så är icke fallet.
10.Ld2, f5
11.h3, Sf6
Offret 11.Sxf2 12.Kxf2, Dh4+ funkar inte pågrund av 13.Ke3 och svart kan dra något gammalt över sig.
12.exf5, gxf5
Nu är positionen nätt och jämnt likvärdig med kanske en liten fördel vit, men svart har inga uppenbara problem med sin ställning längre mycket på grund av den något lustiga manövern 8.Lg5 9.Le3 10.Ld2
13.Dc1, Kh7
14.Dc2, e4
En intressant liten finess från Qwarforts sida. Han vill tvinga fram Kh7 för att möjligen kunna spela på g4 och få lite tryck på kungsflygeln.
15.Sh2, Sd7
16.0-0-0?!, Sa6
Ett typiskt exempel på hur vit överskattar sin ställning. Lång rockad i den här ställningen är av rena praktiska skäl inte att föredra. Det är mycket lättare att gå fel som vit än som svart i det här läget även om ingen av sidorna har något konkret riktigt ännu.
17.f3? Sb4
Horribelt drag av vit. 17.a3 var nödvändigt för att förhindra springarens inhopp till b4. 17.a3 är iochförsig ett försvagande drag i längden men det stora problemet är att vits kung inte har något att göra på damflygeln till att börja med.
18.Db1, Sc5
19.Le3, Lxc3?!
Det är inte ett dåligt drag men ett mycket bättre är 19.a4 med 20. ,a3 som idé och vit är lika chanslös som en isbit i en vulkan.
20.bxc3, Sbd3+
21.Kd2, De7?
I den begynnande tidsnöden missade jag många chanser till direkt avgörande. Med ungefär 15 minuter kvar till tidskontrollen och 20 drag kvar att göra hade jag svårt att hitta vettiga varianter. Istället för 21.De7 kunde jag spelat 21.f4 där det bästa draget för vit innebär kvalitetsförlust (22.Lxc5, e3+ 23.Lxe3, fxe3+ 24.Kc2, Sf2 och ett av tornen faller). 21.De7 spelade jag för att förbereda f4 men det var som bevisat lika nödvändigt som en pizza på julbordet.
22.Tdf1, f4
23.Lxc5, Sxc5
24.Ld1?(fxe4), Lf5
25.Lc2, Kh8
För att komma ur bindningen
26.Td1, e3+
27.Ke2?,Dh4?
Trots att vit gör allt för att lämna över poängen till svart så vägrade jag att finna de bästa dragen, men min tidsnöd är oerhörd i denna stund. Två minuter kvar och en stressande begäran att hitta något snabbt och definitivt. Problemet är att svarts ställning bara är väldigt mycket bättre. Det finns inga snabba materialvinstvägar eller matthot utan man ska gradvis bygga på sin ställning tills vit kollapsar. Jag letade desperat efter ett avslut. Bättre hade 27.Dg7 varit med tryck på c3bonden.
28.Ke1,Sa4?
29.Db3,Sc5
30.Db1,Sa4 remi
31.Db3, remi
Jag letade förgäves efter spektakulära offer och tvingande matthot men fann inget av värde. När remin antogs hade jag 10 sekunder kvar på klockan och rädd som jag är accepterade jag. Kanske ett klokt beslut, kanske årets sämsta. Fredrik Qwarfort var i varje fall nöjd.
I andra ronden mötte Emil Lindahl sin nemesis från Laholm. Conny Holst 2246. Precis som i partiet i Laholm spelades Budapestvarianten i kungsindiskt. En öppning som Emil verkar ha vederlagt två gånger om. Conny spelar frenetiskt och opportunistiskt på en kungsattack med Sg3, Le2,h4-h5 och Lg5. Hans försök var fruktlösa och även om min oansenliga ranking inte är att tala om så tyckte jag att när vit spelade fram sin bonde till h6 och blockerade hela h-linjen så var alla chanser till vitalt angrepp borta. Istället så forcerade Emil till sig en god bonde och ett häftigt angrepp som pågrund av tidsnöd och till slut eventuell direkt förlust själv slutade i dragupprepning och snygg remi. Även här starkt jobbat av gode Emil!
Anton spelade svart mot Ingvar Jiretorn 1829, En gammal blixträv med sexton rävar bakom varje kroppsdel. Han spelar snabbt och ganska fort. Även detta parti var kungsindiskt och efter 45 minuters tänk från Antons sida och tre sekunder från Ingvar "Mr Speed" Jiretorn valde Anton att flytta undan sin dam istället för att byta den. Så istället för en mycket bättre ställning så kom Anton passivt hela partiet och då det verkade ljusna efter finurligt manövrerande så kom Anton dåligt igen, offrade kvalitét oerhört sumpigt och blev snart krossad.
I sista ronden spelade Emil vit mot Tobias Gutzman 2197. Det blev som väntat ett spel fyllt av säkerhetsdrag och allmäna positionella överväganden från Emils sida. Partiet slutade efter konstaterandet att de uppfunnit ett nytt effektivt sömnpiller i remi
Anton spelade vit mot Bo Rylander 1792 och det blev en rafflande sicillianare där Anton stod sämre och sämre för varje drag som gick. Efter att ha hittat en förenklande väg ut och bara stod lite sämre gick Anton in i en variant som ledde till massivt tryck på den öppna g-linjen mot vits kung och ställningen är troligtvis totalt förlorad. Här valde bo att istället för att fortsätta spela på konstant press och domination att sno en bonde. Detta ledde till ett bättre tornslutspel med en merbonde över. Här visade sig det dock att Bo inte verkade särskilt komfortabel i det slutspel han själv valt och Anton började sakteliga förbättra sin ställning tills den var totalt vunnen. Oerhört skojigt naturligtvis, mindre skoj för Bo som faktiskt överlag spelade bäst i gruppen även om han kom sist. Han åkte på en oturlig matt mot Ingvar efter att själv stått bättre hela tiden och en snopen förlust mot Anton.
Så efter helgens spel placerade sig Emil på en hedrande andraplats med tre remier. Ett mycket gott resultat mot dessa högrankade spelare. Emil tycks vara väldigt svår att slå eller möjligtvis oförmögen att vinna. Vann gruppen gjorde Lucas Wickström
Ingvar Jiretorn drog hem segern på två poäng av tre efter en smärre förlust mot Fredde Qwarre som därmed kom tvåa tätt följt av Anton som var oerhört glad över denna fantastiska placering.
Slutet gott och allting gott
Vid tangentbordet
Anton Gummesson |
|
|
|
|
|
