|
|
|
|
|
| Det Sista Slaget |
| den 16 mars 2008 |
Hej kära läsare av min referathörna. Det är med sorg i mitt pattefläsk som jag präntar ner detta sista referat för säsongen. Detta är ett referat av den sista och direkt avgörande seriefinalen mellan GSK och Hultsfreds SK. Varenda organism i spellokalen var väl förtrogna med förutsättningarna inför matchen: Hultsfred var tvugna att vinna för att ta hem seriepokalen den härliga, Glasriket behövde oavgjort. Jag spatserade i lokalen strax innan rondstart och möttes av flackande blickar, nervösa leenden och skakiga händer. Det märktes, att det var nu allt skulle fixas och sammanfattas. En säsongs schackligt kämpande mot ära eller allmän pissighet. Mina damer och herrrar, jag ger er Glasrikets SK mot Hultsfreds SK i Det Sista Slaget.
Matchen var igång och satan i gatan vad folk inte ville spela bort sig. På en del ställen fegspelades det, på andra var det ett jävla liv. Patrick på andrabord tänkte som vanligt offra lite bönder för aktivitet. Dessvärre blev det dessutom byte av damerna efter tiotalet drag och svart utjämnade kvickt. Brodern Percy på förstabord ville inte vara sämre utan spelade g5 efter sin korta svarta rockad i en öppen och i största allmänhet livsfarlig ställning. Björn Klasson var värst i hönsgården och tänkte offra bonde i andra draget och drog till med luriga b4 i en redan härlig sicillianare. Fantastiskt.
På bord 3 spelade Emil svart i en något oregelbunden öppning med touch av London-system, Kungsindiskt och diverse märkligheter. Emil kom väl helt okej ut och för motståndaren stundade dessutom en ganska grov tidsnöd. Pierre på fjärdebord spelade sitt gamla vanliga nasty-system och verkade inte hitta de vassaste alternativen och svart utjämnade relativt komfortabelt. Marcus spelade svart på femtebordet och kom helt okej ut ur öppningen. Detta vände dock lite obehagligt efter något drag och vit fick två förbundna fribönder utan kanske egentlig kompensation för Mack "The Mack-Macky-Oh-Yeah-Baby-Baby" Johnsson, som vi kallar honom i klubben. Allas vår Anton lirade en Nimzoindier på sjundebord och ställningen blev snabbt skarp och allmänt svårbedömd. Vit fick dock ett visst initiativ vilket resulterade i en materiell fördel och slutligen ett slutspel med 2 välkoordinerade torn för vit mot svarts lite ensamma och måhända en smula deprimerade dam. Angelina på åttondebordet överraskade, eller tjaa, jag vet inte om man längre kan kalla det överraskning när hon plockar ner högrankade motståndare. I vilket fall som helst så malde hon sakta men säkert ner sitt motstånd, snattade en bonde vilket snart blev värre än så och svart gav upp. Angelinas sjätte vinst på lika många partier, en småstörd men magnifik debutsäsong i förstalaget. 1-0 till riket av glas.
Nästa parti att bli klara vara Björns på sjättebordet. Efter en öppning som givit klar fördel i såväl positionella aspekter som tidsmässiga och materiella så vann Björnen "Klabbediklabb-hejsvejs" Klasson på ett övertygande sätt. Björns schack är en fröjd för ögat när kreativiteten sprudlar som i en säl på äventyr i Sahara. 2-0. Kort därefter slutade Patrick och Patriks parti i något fjolliga men till synes rätt vettiga fredsförhandlingar i ett lurigt tornslutspel, 2.5-0.5. Problemet just nu var bara att i resterande partier verkade Glasrikarna stå sådär, Percy låg ett par bönder under och kungen var en blottare utan sinne för diskretion. Undertecknad hade spelat en smutta inexakt och vit fick ganska bra spel men i tidsnöden komplicerade jag till spelet som en mentalsjuk. Detta gav fint resultat och jag skulle kanske ha avgjort innan 40 drag men kom ut med en sund merbonde och bättre pjäsaktivitet. Pierre hade sin nya vana trogen hamnat bonde under i ett jätteskojigt tornslutspel även om det inte verkade vara någon enorm fara på taket. Marcus borde varit förlorad med vände smeten ytterligare en gång, offrade dam och det blev ett sinnessjukt hålligång där matt och materialvinst hängde överallt, dessvärre sket det sig någonstans på vägen för denna säsongs oturspojke och efter tidskontrollen tornade ett förlorat slutspel upp sig. Anton tvingades in i vidrig passivitet med sin dam och förlorade strax efter att tornen invaderat sjunde raden. 2.5-2.5 med två Franssöner och en Lindahlares öde kvar att avgöra.
Percy lyckades byta bort ett torn vilket lämnade ett slutspel med två minusbönder men med olikfärgade löpare på det exklusiva brädet vi köpte för några år sedan. Emil lyckades snatta ytterligare en bonde och det såg klurigt ut för vit att hålla ihop det hela. Pierre spelade tornslutspelet med minusbonde enligt skolboken och remin förhandlades snart fram. 3-3 och lovande för GSK. Fabian på Hultsfreds tredjebord stred på med frenetisk glöd men i den slutgiltiga tidsnöden och det materiella underläget gick det inte längre att hålla emot utan den sista partipoängen var bärgad. Percy klarade remi och matchen var sjukt vunnen, seriesegern obscent bärgad och division 1 hägrar, och som det hägrar sen. Tack allesammans för en gemytlig och välspelad säsong, jag älskar er alla på ett rent ickefysiskt och ohomoerotiskt vis.
GSK - Hultsfreds SK 4½-3½
Bordsresultat:
1. Percy Fransson, 2213 - Håkan Frisén, 2086 ½-½
2. Patrick Fransson, 2135 - Patrik Lindborg, 2049 ½-½
3. Emil Lindahl, 2021 - Fabian Beijer, 1949 1-0
4. Pierre Fransson, 1973 - Daniel Sjöberg, 1976 ½-½
5. Marcus Johnsson, 1920 - Kent-Åke Sköld, 1933 0-1
6. Björn Klasson, 1882 - Jerry Svensson, 1870 1-0
7. Anton Gummeson, 1800 - Bob Clignéz, 1806 0-1
8. Angelina Fransson, 1644 - Anders Frost, 1805 1-0
Lev väl, också du min Brutus
Eder tillgivne referatör: Emil. |
|
|
|
|
|
