|
|
|
|
|
| En vandring på marginalerna i Bräkne-Hoby |
| den 6 november 2007 |
Först vill jag börja med att be om ursäkt för detta extremt försenade referat. Nu har jag och GSK dock äntligen kommit fram till en lämplig ersättning för mitt arbete som referatör. Jag får 12 kronor per tecken. Jag får 12 kronor per tecken. Nog om detta.
I Allsvenskans första rond ställdes ett något decimerat Glasrikarlag mot ett lika decimerat Bräkne-Hoby. Bland annat "saknade" vi ju lagets "stjärna" i Percy Fransson. Det såg på förhand ut att kunna bli hyfsat jämt även om vi hade högre ranking på alla bord utom där undertecknad huserade.
Till en inledning såg det också lika angenämt ut på brädena som på jämförelsen rankingtalen emellan. Glasriket stod bättre eller lika bra på i stort sett alla bräden när en maffig lunch inmundigades. Pepparkakorna var särskilt utsökta. Efter denna härliga matpaus inträffade mystiskt nog lite skumheter. Anna som enligt min egen ringa analysförmåga stått bra hela partiet och i stort sett bara väntade på att hugga sin motståndare med en metaforisk schackkniv i ryggen, torskade helt plötsligt. Så det kan gå va?
Därefter tog Admir remi i en ställning med några minusbönder, olikfärgade löpare, varsin dam och bättre tid. Sedan började dock smeten vändas och kryddas på ett gott vis. Både Markus och Björn vann sina partier mot Ingvar Jiretorn respektive Göran Persson. I det tidigare fick Markus in Ingvar i ett litet mattnät på slutet efter ett spännande parti där Markus spelat bra men varit nära på att tappa hela skiten på trottoaren. Björn spelade någon kungsindier och stod bra mest hela tiden, snodde en bonde i mittspelet och säkert lattjade hem hela poängen. Även brodern Torgny spelade gott partiet igenom och vann utan större missöden på vägen. På bord 6 satt Anton Gummeson och sicillianiserade i en Sveshnikov, en öppning han behandlade ömt som ett barn och således också stod bra. Dessvärre visade ringrostigheten sitt fula tryne och satte en kvalitet utan kompensation för den gode Anton och kort därefter förlorade han.
Detta innebar ställningen 3.5-2.5 till Glasriket med två partiers öde kvar att avgöra. Patrick på första bordet kom väl sisådär ut i en Trompowsky (överraskning) med 4. h4. Han rättade förvisso till detta väl och kunde offra pjäs lite småsnyggt och borde ha avgjort partiet där. Dessvärre tyckte han att Dxg5 är ett bra drag vilket alla vet att det inte är. Txg5 är alltid mycket bättre. Detta lilla snedsteg ledde till ett slutspel där Patrick hade 3 bönders övertag och torn mot torn, springare och lite bönder, 3 färre faktiskt. I denna ställning tog kombattanterna en sund remi och lämnade således över det tunga ansvaret på mina atletiska och välnyanserade axlar. Jag hade i en Jugoslav stått marginellt sämre hela partiet. När vit sedan försökte dra igång ett kungsangrepp som inte kom någonstans kunde jag utjämna och byta ner till ett lite bättre slutspel. När det stod klart att en remi var vad som behövdes för vinst stod jag helt okej och var kanske den enda som kunde spela på vinst. Således bjöd jag något skämtsamt remi utan egentlig tanke på att det skulle accepteras vilket det gjorde med motiveringen "Jag står så dåligt". Sunt. Följaktligen fastställdes slutresultatet 4.5-3.5 till Glasriket det härliga.
Bordsresultat:
1. Andreas Persson, 2141 - Patrick Fransson, 2146 ½-½
2. Anders Svensson, 2134 - Emil Lindahl, 1954 ½-½
3. Ingvar Jiretorn, 1853 - Markus Johnsson, 1929 0-1
4. Göran Persson, 1698 - Björn Klasson, 1886 0-1
5. Johan Sandberg, 1643 - Torgny Klasson, 1822 0-1
6. Jörgen Persson, 1634 - Anton Gummeson, 1790 1-0
7. Anders Johansson, 1584 - Anna Glarner, 1689 1-0
8. Ingvar Bäcklund 1466 - Admir Kadunic, 1459 ½-½
Nästa seriematch spelas något överraskande på en söndag.
Vid den brinnande pennan: Emil.
|
|
|
|
|
|
