Matchen mot Södra/SASS i fjärde ronden av årets elitserie kändes på
förhand som en nyckelmatch. Efter att vi tappat oavgjort i två av de
inledande matcherna mot förmodade bottenlagen Wasa och Linköping har vi
inte råd att förlora de på pappret oklara matcherna. De två senaste
säsongerna har matcherna mot Södra varit knallhårda, och resulterat i en
knapp LASK-seger och en oavgjord. Nu kom vi till spel utan fyra av våra
sex starkaste spelare, och förlustrisken var därför överhängande.

Dessbättre saknade även Södra några av sina toppspelare, så rejtingmässigt
såg matchen relativt jämn ut. Efter två timmars spel såg det lovande ut
för de våra, med flera goda ställningar på brädet och två partier med
”bonde mer på klockan” i oklara ställningar. Endast ett parti såg illa ut:
Linus hade trampat direkt in i Johan Furhoffs omsorgsfulla prepp, och såg
inte ut att kunna överleva många drag till.

Framåt tidskontrollen hade matchen dock vänt. Linus hade visserligen
trollat sig ur underläget till en ställning med kvalitet över men dålig
bondestruktur, men flera av de övriga partierna hade gått Södras väg:
Sebastian fick ett tidigt remianbud av Jonas Lundvik och ville ta, men jag
förbjöd honom med hänvisning till matchens oklara läge. Psykologiskt var
detta kanske otaktiskt, för Sebastian virrade snart bort sig och
förlorade. Axel, som inledningsvis hade offrat bonde för initiativ mot
Lennart Wernér, blev materialistisk och satsade på att utjämna den
materiella ställningen snarare än på att angripa (vilket ställningen nog
krävde). I tidsnöden tappade Axel en pjäs, och i det läget lät han tiden
gå ut. I veteranmötet mellan Christer och Axel Ornstein på bord 1 – ett
parti som lika gärna kunde ha spelats i SM-gruppen någon gång under
1970-talet! – angrep Christer på kungsflygeln, medan motståndaren satsade
på motspel mot Christers svaga d-bonde. Både spelarna trodde att de stod
sämre, men objektivt set var ställningen nog i dynamisk jämvikt mest hela
partiet. Efter tidskontrollen ebbade det ut i en rättvis remi. Det enda
riktigt positiva innan tidskontrollen var Esbens spel. Som vit spelade han
fullständigt ut Mats Sjöberg i en nimzoindian, och inkasserade därmed sin
tredje seger på fyra partier. Esben är med 3,5/4 lagets hittills klart
bästa poängplockare. Han har också plockat sina poäng mot kvalificerat
motstånd. Det är en fin förstärkning vi har fått i den sympatiske dansken!

Ställningen inför de avslutande två timmarnas spel var alltså 2,5–1,5 till
Södras fördel, och vi var tvungna att vinna ett parti mer än våra
motståndare för att åtminstone klara oavgjort. Det såg inte lätt ut: Linus
hade visserligen fortfarande kvalitet över, men Furhoff släppte inte till
några inbrytningsfält och det hela såg remibetonat ut. Daniel stod lite
sämre mot Thomas Welin. Ingen fara på taket visserligen, men partiet såg
definitivt inte ut att kunna vinnas för vår sak. Jens stod strukturellt
sämre mot Stefan Winge, som pressade på för seger. Hoppet stod således
till lagledaren själv, som stod lite bättre mot Gunnar Holmquist. I LASK:s
segermatch mot Södra för två år sedan mötte jag samma motståndare, blev
utspelad men lyckades oförtjänt svindla till mig en helpoäng i tidsnöden.
Av den erfarenheten visste jag att Holmquist är stark spelare, men
samtidigt en tidsnödsnarkoman som tenderar att bli ytterst nervös framåt
tidskontrollen. Taktiken var därför att spela snabbt i öppningen.
Nordsjöförsvaret som svart, och efter 15 drag ledde jag med en timme på
klockan. I tidsnöden lyckade jag skaffa mig en farlig fribonde som
tvingade Holmquist att offra löpare. Det såg dock fortfarande remibetonat
ut. Fördel Södra, således.

Sista timmen vände dock matchen igen. Daniel lyckade avveckla till ett
tornslutspel med lika bönder men där hans kung var något mer aktiv. Winge
släppte in Jens dam i det egna lägret och det såg ut som att det skulle
sluta med remischackar. Själv vann jag: I begynnelsen av den andra
tidsnöden lyckades Holmquist återigen lura sig själv, i ett läge då remin
bara hade varit några drag borta. När Holmquist gav upp var matchen
utjämnad, varpå Linus och Daniel kunde inställa sina ganska tröstlösa
vinstförsök.

Ställningen 3,5–3,5 således, och Jens parti skulle avgöra. På brädet såg
det oklart ut, Winge hade ordnat dambyte och en farlig fribonde, men Jens
hade bonde mer och framför allt fem minuter mot en på klockan. När
publiken precis började tro att Winge skulle förlora på tid togs dock
partiet remi genom dragupprepning. Jens hade kanske kunnat dra ut Winge på
klockan, men ett sådant vinstförsök kändes inte sportsligt i matchläget.
Med tanke på Winges rykte som snabbspelsfantom hade en sådan strategi
dessutom medfört en inte obetydlig risk för matchförlust, och det ville vi
definitivt inte riskera.

Oavgjort mot Södra/SASS känns som ett bra resultat inför återstoden av
serien. Nu ska vi nog lyckas bärga nytt kontrakt!

/Björn Johnson