De två viktiga ronderna i det andra elitseriesammandraget i Skara gick inte riktigt LASK:s väg. Trots ambitiöst och bitvis mycket bra spel lyckades förstalaget bara kriga med sig en matchpoäng och 7,5 partipoäng hem till Skåne, efter resultaten Skara-LASK 4,5-3,5 och LASK-Manhem 4-4. Målsättningen inför ronderna var att ta tre till fyra poäng, så resultatet måste betraktas som något av en besvikelse.

Lördagsmatchen mot Skara - utan Tiger Hillarp Persson (upptagen med snabbschack mot världseliten i Benidorm), men med de norska stormästarna Gausel och Djurhuus - började lovande för LASK. I halvtid verkade det som att en liten skräll var på gång, 5-3 såg ut att bli ett troligt segerresultat för LASK. Efter att remier noterats för Tomas Olsson och Jesper Hall mot Amir Mohammadi respektive Einar Gausel, Linus Olsson dukat under för en starkt spelande Rikard Winsnes och fina segrar ordnats av poängkungarna Boris Ikonic och Daniel Semcesen ledde LASK med 3-2. I tidsnöden ebbade dock Björn Johnsons vinstställning mot Göran Andersson ut i remi, och strax därefter förbyttes Leif Erlend Johannesens något bättre ställning mot Rune Djurhuus i ett oklart slutspel med fyra bönder (varav två framskjutna fribönder) och springare mot torn, springare och bonde (!). Fingergnagande LASKare fick därefter se Leif Erlend streta emot efter bästa förmåga, men till slut gick förlusten inte att undvika. Det sista hoppet om ett oavgjort resultat dog i sjätte timmens sista minuter, då Christer Niklasson till slut fick ge sig mot Ari Ziegler. Aris och Christers parti, som efter en lugn inledning utmynnade i ett extremt intressant springarslutspel, var förmodligen matchens mest instruktiva. Ziegler avböjde ett tidigt remianbud i en till synes helt utjämnad ställning, och skaffade sig därefter med små men exakta medel en liten fördel. Slutspelet var förmodligen objektivt sett remi, men Christer lyckades tyvärr inte finna det bästa försvaret. Det krävdes dock mycket starkt spel från Aris sida för att avgöra matchen till Skaras fördel. Ett trist resultat för LASK, som återigen spelade bättre än vad de flesta förväntat. Två "uddamålsförluster" mot favoritlag som Sollentuna och Skara är måhända meriterande, men samtidigt ack så irriterande!

I matchen mot Manhem på söndagen fick LASK finna sig i att vara knappa favoriter. Till skillnad från tidigare matcher började dock denna något trevande från vår sida, och efter två timmars spel såg det ut att kunna gå illa. Leif Erlend tog en snabbremi på förstabord mot Claes-Göran Olausson, men Linus gick vilse i öppningen mot Philip Landgren och Jesper och Daniel blev pressade av tufft spelande Björn Andersson och Karl-Johan Moberg. Linus lyckades dock bäddade en halva, medan Jespers motståndare spelade bort både ställning och tid och förlorade. Detta kvitterades av Björn Johnson, som förlorade efter att ha missat en taktisk vändning i en fördelaktig ställning mot Joel Åkesson. I en vansinnig tidsnödsduell mot Kim Nygren drog dock Boris det längsta strået och vann. Avslutningen var en skön syn: En iskall Boris plockar åt sig allt material som en stenhårt satsande Nygren ställer framför honom, och slår därefter tillbaka angreppet med till synes obeveklig pondus. Efteranalysen visade visserligen att det fanns en vinstfortsättning för Nygren, men Boris kommentar - "Äh, det visste jag att han inte skulle se, han hade ju bara fem sekunder på sig" - visar hur en vinnare resonerar. Efter tidsnöden var ställningen således 3-3 med två partier kvar. Christer hade ett känsligt slutspel mot Ove Kinnmark som han "dödade" effektivt med hjälp av ett vältajmat kvalitetsoffer, och Tomas hade ett komplicerat slutspel mot starke Johan Hultin. Tomas hade bonde över och spelade på vinst, men en högst osäker Olssonsk kungsställning gjorde att lagkamraterna slets mellan hopp och förtvivlan. Till slut ebbade dock allt ut i evig schack, och
matchen slutade rättvist 4-4.

Björn Johnson, lagledare