Montpellier är en stad med stolta schacktraditioner. I klubben träffade jag bl.a. Jean Py som 1985 organiserade kandidatturneringen med den tidens största spelare: Tal, Smyslov, Beliavsky, Spassky m.fl. Innan denna turnering var Frankrike ett av de sämre schackländerna i Europa, sett till hur starka spelare man hade, men detta arrangemang kan ses som startskottet för Frankrikes uppgång som schacknation. 
 

I höstas slogs de båda schackklubbarna i Montpellier ihop till en stor förening (Montpellier échecs - på deras hemsida kan man läsa mer utförliga matchrapporter och även se en del bilder). Sammanslagningen har inte varit problemfri men de flesta är överens om att fördelarna överväger. Precis som i LASK har de allt svårare att locka spelare till klubben vilket man menar beror på att fler och fler spelar på nätet. En tråkig utveckling tycker jag eftersom det sociala till viss del går förlorat. Schack är ett socialt spel! Montpellier ger schackklubben pengar efter hur bra de placerar sig i de olika serierna. Denna säsong håller förstalaget på att åka ur sin serie och även ungdomslaget har gått dåligt. Därför var det extra viktigt att damlaget lyckades. Tänk om lunds stad hade stöttat LASK ekonomiskt för att vi spelar i Elitserien!

 

Franskt damschack är betydligt mer utvecklat än det svenska. I varje lag måste det ingå minst en kvinna och det lag som inte uppfyller kravet får startar matchen med tre poängs underläge. När regeln infördes hade klubbarna svårt att få tag i damspelare och ibland tog man in damer som aldrig hade spelat schack för att slippa straffpoängen! På sikt har detta dock gjort att fler flickor har börjat spela schack: klubbarna har helt enkelt förstått att de måste satsa på tjejerna.

 

Innan tävlingen passade jag på att profitera på mitt interrailkort och besöka Montpellier. Femton grader och sol var en härlig omväxling mot Sverige, men våren kommer hit snart! Det blev glada återseenden med gamla vänner och lite uppladdning inför helgens matcher. För den skvallerintresserade kan berättas att tre av mina lagkamrater är gifta med stormästare. Under lagmiddagen på tisdagen närvarade således de starka spelarna Christian Bauer och Hicham Hamdouchi.

 

Tävlingen jag var med i kallas ”Top 12 Féminin”. Man spelade i två grupper med sex lag i varje och vi fick spela i Paris. De två bästa lagen i varje grupp går vidare till en final som spelas vid midsommar. Våra svåraste konkurrenter var Cannes med stormästaren Kateryna Lahno på första bord. I den matchen blev vi krossade men mot de andra lagen gick det bättre och vi lyckades placera oss på den viktiga andraplatsen. I semifinalen väntar nu Évry Grand Roque, ett lag som jag har för mig att Pia Cramling har spelat för.