1. Linus Olsson – Lennart Jönsson 1-0
2. Daniel Semcesen – Gunnar Finnlaugson 1-0
3. Drazen Dragicevic – Ola Bengtsson 1-0
4. Sebastian Nilsson – Jonas Lindahl 1-0
5. Jens Riis – Hans Nilsson 1-0
6. Ellinor Frisk – Stieg-Arne Alsén 1-0
7. Arne Meurman – Roger Magnusson 0-1
8. Jacob Mejvik – Hans Stork 1-0

Det märktes att slutspelet i Allskånskan har dragit igång, spelarna verkade mer spända och koncentrerade än vanligt. Som ett bevis på detta kan jag avslöja att det slogs rekord i kaffedrickning. Hela fem kannor krävdes för att släcka törsten och tillfredsställa koffeinsuget hos spelarna.
På förstabordet fick Linus (vit) slita mot Lennart Jönssons svårgenomträngliga Stonewall. Partiet utvecklade sig så att svart fick ett par hängande bönder, frågan var bara om de var starka eller svaga. I ett läge kunde Lennart ha vunnit en kvalité för två bönder, men valde istället en annan fortsättning som antagligen var sämre. I tidsnöden satte sedan svart bort ett par bönder vilket var avgörande för partiutgången.
Daniel var missnöjd med sitt öppningsval eftersom han plötsligt under partiet kom på att det var en variant han tänkt använda för att spela remi med. Partiet var länge jämnt, men efter en tveksam tornmanöver av vit fick svart ett oemotståndligt angrepp mot f2.
Drazen fick skönt spel som vit i en slags Maroczy-Bind uppställning. Efter en del komplikationer fick han en farlig fribonde på c-linjen samtidigt som svarts dam hade förirrat sig på damflygeln. Vit kunde sen relativt enkelt tränga in i svarts ställning och vinna.
I ett franskt parti med tidigt dambyte var det Sebastian som fick de aktivare pjäserna. Efter ett tag uppkom ett slutspel med löpare och springare för vit mot torn och två extra bönder för svart. En av dessa extra bönder var dock en farlig fribonde. Denna i kombination med tornets hot mot vits bönder gav snart segern åt svart.
Jens var som vanligt säkerheten själv och tog sin sjätte raka seger denna säsong efter att sakta men säkert ha pressat ner sin motståndare.
I mitt eget parti kändes det till en början som att spela mot sin egen spegelbild eftersom jag fick möta framskjutningsvarianten i Franskt. Min motståndare hade dock inte full koll på teorin vilket ledde till att jag vann en bonde och dessutom fick damerna bytta. Slutspelet var sedan i princip förlorat för vit.
Arne fick möta Pirc och kom ut bra med pjäserna. I mittspelet vann han två bönder och såg ut att gå mot en säker seger. Men olyckligtvis satte han bort en pjäs och då vände partiet till svarts fördel. Sådant kan hända den bäste!
Om LASK hade oflyt i Arnes parti så fick vi tillbaka det på sistabordet. Jacob såg ut att vara helt förlorad i ett slutspel med två bönder mindre, men sedan motståndaren blivit lite för girig och tagit en tredje bonde fångades hans torn in. Resten var, som man säger, teknik.
Totals sett var segern kanske lite i överkant. Tre timmar in i matchen var jag inte ens säker på att vi skulle vinna. Nu ser vi fram emot finalen mot Limhamn!

/Ellinor