Först klar var Björn Johnson, som gjorde comeback efter nio månaders uppehåll. I en Stonewall drog han snabbt ut många standarddrag och såg sig sedan sitta i en solid men svårvunnen ställning. Efter konsultation med lagledare Daniel Semcesen planerade han ett remianbud, men Felix Nordström hann före. Daniel stod själv lite bättre mot IM Patrik Lyrberg men kunde inte se hur han skulle komma vidare. Efter ett par dragupprepningar togs parti remi, men i efteranalysen visade det sig att Daniel kunde ha gått ner i ett lovande tornslutspel.

Två inledande remier var en bra start, men dessvärre började det se sämre ut på ett par andra bräden. Christer Niklasson blandade ihop en dragföljd i öppningen och fortsatte att spela oinspirerat. Den marginal man har som vit var strax borta och därefter rök också en kvalitet. Christer fick en bonde och frestade med ett remianbud, men Oskar von Bahr nobbade. Efter starkt spel lyckades han ganska snabbt vinna partiet. Samtidigt som detta parti blev klart tog Hans Tikkanen remi mot Wasas tyska nyförvärv Michael Genkin. Som svart i en Sveshnikov var partiet hela tiden jämnt och slutligen tyckte ingen av spelarna att de kunde göra några framsteg i den slutna ställningen.

Linus Olsson kunde bara fyra drags teori mot Teodor Hellborg och föga överraskande kom han också snabbt sämre som svart. Teodor kunde ha fått en ganska sund merbonde, men tog istället det opraktiska beslutet att hålla i ställningen och leta efter mer. Det kostade mycket tid och när Linus så småningom fick igång motspelet tog det heller inte många drag förrän Teodors kung var uppe på f4 och blev mattsatt. En mycket viktig seger! I grovs tidsnöd var också Axel Smiths motståndare Peter Collett. Efter en intressant öppning hade Axel missat ett par lovande chanser att offra material och hittade istället en pjäsvinst. För denna fick Peter alldeles för starkt initiativ och kunde med exakt spel vunnit partiet. Han fortsatte dock inte på bästa sätt och Axel kunde sakta konsolidera och fick dessutom i tidsnöden in en damvinst. LASK i ledning när tidsnöden var över, med andra ord!

Två partier återstod. Esben stod marginellt bättre i ett damslutspel mot Göran Åström, men ingen av oss andra trodde att han kunde vinna utan väntade istället på att han skulle ta ut remischackar. Drazen hade satt bort en klar vinstställning till en lovande ställning. I ett slutspel med varsinn lätt pjäs hade han en avlägsen fribonde. Ingen vinst behövdes dock utan lagledare Daniel beordrade Drazen att ta remi och spela helt utan risker. Hur Drazen kunde tolka detta budskap så vansinnigt fel att han istället chansade och försökte forcera ner sin fribonde med ett totalt oklart bonderace som följd, det har vi svårt att förstå. Förmodligen stod han också på förlust och höll alltså på att slarva bort matchsegern. Extremt dåligt gjort i en lagmatch. Vi andra var extremt nervösa, och det lär Drazen också ha varit. Som tur var, för LASK och för Drazen själv, så satte motståndaren Peder Berkell bort sig och Drazen kunde också vinna slutspelet. I samma veva vann vår mirakeldansk också damslutspelet och fastställde slutsiffrorna till 5½-2½. Svårt att klaga på en spelare som har otroliga 5/5, men jag hoppas ändå att Drazen har lärt sig något av det här.

Elitserieledning med två hela matchpoäng efter sex ronder. Själv kommer jag att sätta upp tabellen på väggen och njuta av den varje morgon jag vaknar.

Poängplockarliga efter sex ronder:
1) Drazen Dragicevic 5/5
2) Esben Lund 5/6
3) Linus Olsson, Daniel Semcesen och Hans Tikkanen 4/6
6) Axel Smith 3½/5
7) Christer Niklasson 3/6
8) Jens Riis 2/2
9) Sebastian Nilsson 1½/4
10) Mladen Gajic 1/1
11) Björn Johnson ½/1

/Axel